trött på att vara trött

Sällan jag kommer försent till saker, speciellt jobbet. Kan inte dra mig till minnes när jag senast var tidig eller ens i tid.

Man borde ju tycka att efter en semestervecka är man utvilad, men icke. Det behövs minst en vecka för att varva ner, sen helst 2 till för att komma i fas och hitta sig själv och sitt inre lugn igen.

Just nu är jag bara trött, stressad och uttråkad. Inte bara för att jag inte fått tillräckligt med semester, utan till stor del också dessa uppsägningar som hela tiden påminner en om att man kanske snart står ute på backen. Tack och hej liksom.

I september kommer vi förmodligen få veta vilka som hänger löst. De säger att de inte kommer tillämpa först in, sist ut metoden, utan istället gå på kunskap osv. Men kan känner sig ju orolig ändå.

Fast egentligen skulle det nog bara vara skönt att komma här ifrån, börja om på nytt med något man inte är helt urless på.

Jag skulle vilka plugga till något, men är rädd för att inte klara av tempo och alla krav som ställs på en. Helst vill jag bli polis, en dröm sen barnsben. Men när jag sökte sist sållade de ut mig redan från start  då min syn är lika med 0 utan linser. MEN nu ska jag på undersökning i Malmö den 18 september och då avgörs mitt öde. GÅR det att operera min närsynthet så har jag lovat migsjälv att kämpa tills jag kommer in på Polishögskolan. Går det inte, så får jag ta mitt andrahandsval och istället läsa till Förskollärare. 

Den som lever får se.