Tunga riff och egoistiska tanter

Hörde precis Mustasch's nya singel på P3 Svea och det är sannerligen ett nytt, hårdare sound på tapeten. Med högsta volymen i lurarna och de tunga riffen skorrandes rakt in i musikhjärnan kan jag bara konstatera att Mustasch inte har blivit sämre sen Dojjan och Hannes försvann och ersattes av David och Danne, utan snarare bättre, tyngre och större.

Hård rock, tunga riff men ändå melodiöst, det är väl lite av Ralfs melodi.

Och appropå tung hårdrock så kan jag inte annat än skruva upp volymen ännu mer sen samtalet jag fick av mor min.
Hon kom med ny info, all annan än bra, angående huset jag och sambon fallit för.
Ägaren vill ha 1,4 mille, way to much, och tanten i grannhuset har redan bjudit 900 000;-. Hon köper upp all mark och alla hus och stugor där omkring i området. Eftersom det är 8 hektar mark till huset i fråga, tänkte vi att vi kanske kunde göra en liten överenskommelse, vi köper hus, lada och 2 hektar mark och hon köper resten. Men NEJ, saken är den att tanten, 5 steg från döden, inte vill ha några grannar! Blir så ledsen och arg! Hur egoistisk får man va! Vi har ju ingen chans att bjuda över Pippi Långstrumps mormor med kapsäcken full av pengar! 

skrivkramp och bildångest

Kom att tänka på hur mycket tid man lägger ner på internet egentligen! Bloggen ska uppdateras, helst flera gånger dagligen, har man inte vart inne på facebook på 24 timmar har man missat hur mycket som helst och om man inte uppdaterar bilddagboken undrar folk vart man tagit vägen. Bilderna hopar sig och snart får jag börja sortera månadsvis istället för dag för dag. Detta eviga uppdaterande och inte kan jag blogga om jag inte är på rätt skrivhumör eller har något vettigt att säga. Börjar likna skrivkramperna jag hade när jag skrev min spalt för den där tidningen för några år sen. Tillslut satt jag där, kvällen innan helt tom i skallen, precis som inför ett prov på högstadiet.

Det är som om min hjärna behöver den där pressen, den börjar inte arbeta och göra vad den ska förrän deadline flåsar mig i nacken. Och då, helt plötsligt släpper allt och orden rinner som ur en kran.

Det är ju för knävligt att man inte kan bestämma själv när man vill öppna och stänga den där förbenade kranen..

Likabra att slänga in en bild på kycklingarna också, för dom växer så det knakar och vem vet när jag hinner uppdatera här nästa gång!

bulle i ugnen

Vill ha Bookworm!
Glömde såklart att baka igår igen till jobbarkompisarnas stora förtret, så jag var nere på bageriet och köpte biskvier istället, mumma! :D

Funderar på att köra ner till Frida ikväll, hon ville gå på Mairo. Dom har så himla fina saker där, men då gäller det ju att ha stora plånboken redo. Likabra att kika på rea och fortsätta drömma.

Ska bli kul och se hur stor hon är nu, hon har ju utsatt tid tills IMON! Men hon har inte känt nåt, så hon går nog över tiden nån vecka. Spännande!

trött på att vara trött

Sällan jag kommer försent till saker, speciellt jobbet. Kan inte dra mig till minnes när jag senast var tidig eller ens i tid.

Man borde ju tycka att efter en semestervecka är man utvilad, men icke. Det behövs minst en vecka för att varva ner, sen helst 2 till för att komma i fas och hitta sig själv och sitt inre lugn igen.

Just nu är jag bara trött, stressad och uttråkad. Inte bara för att jag inte fått tillräckligt med semester, utan till stor del också dessa uppsägningar som hela tiden påminner en om att man kanske snart står ute på backen. Tack och hej liksom.

I september kommer vi förmodligen få veta vilka som hänger löst. De säger att de inte kommer tillämpa först in, sist ut metoden, utan istället gå på kunskap osv. Men kan känner sig ju orolig ändå.

Fast egentligen skulle det nog bara vara skönt att komma här ifrån, börja om på nytt med något man inte är helt urless på.

Jag skulle vilka plugga till något, men är rädd för att inte klara av tempo och alla krav som ställs på en. Helst vill jag bli polis, en dröm sen barnsben. Men när jag sökte sist sållade de ut mig redan från start  då min syn är lika med 0 utan linser. MEN nu ska jag på undersökning i Malmö den 18 september och då avgörs mitt öde. GÅR det att operera min närsynthet så har jag lovat migsjälv att kämpa tills jag kommer in på Polishögskolan. Går det inte, så får jag ta mitt andrahandsval och istället läsa till Förskollärare. 

Den som lever får se.

musik..

Just nu gillar jag the Sounds nya platta. Saknar dock det där riktigt rockga som mer och mer försvunnit för att ge plats åt ett mer synthigt sound.

Är även helt betuttad i Jens Lekman’s – A postcard to Nina. Hans sätt att göra härlig popmusik av vardagliga ting är bara helt suverän!

Efter helgens fartfyllda Madonna konsert borde jag egentligen sitta och lyssna stenhårt på hennes plattor, men näe, jag kan inte kalla mig ett fan ändå. Visst, hon gjorde många bra låtar förr i tiden, men det är inget som har satt spår i mitt liv. Dessvärre.

Jag kan inte hjälpa det, jag är en rockbrud in i märgen.