sorg!

Min lilla överlevare..

Idag är en sorgens dag i Boråkra.
J kom inspringandes helt vit i ansiktet i morse och flämtade att alla hönsen är döda! Jag ville inte tro på honom, kastade på mig kläder och for ut i hönshuset. Synen var fruktansvärd. Döda hönor överallt, jag grät och skrek mot J’s axel och förbannade det satans odjuret som orsakat detta. Antagligen hade räven/mården fått smak för kycklingkött efter att ha ätit upp den lilla vita kochinkycklingen som rymt ut på gården häromdagen, och återkommit.
Var tillslut tvungen att gå in. Bland tusen miljoner fjärdar låg höna efter höna, de flesta intakta, kanske ihjälskrämda, några utan huvud. Tuppen hade försökt rädda sig genom att knö sig in i en liten springa och satt fast med halva kroppen. Min lilla svartvita och de två nya kochinkycklingarna saknades. I redet låg de 13 äggen som mammahönan ruvat i två veckor..
Tårarna sprutade och jag var så fruktansvärt arg på odjuret som bara dödat för sakens skull, kunde han inte bara ätit upp tre och stuckit iväg?
Fortsatte ut i uteburen och där, där satt min andra svartvita lilla höna, darrandes. Jag kastade mig fram och tog upp henne och några lyckotårar blandades i den tilltagande gråten. Det är för mig en gåta hur denna lilla höna lyckats undkomma dödens käftar utan minsta skråma! Känner mig så oerhört tacksam att min lilla favorithöna fick leva. Hon bor just nu i källaren där hon får lugna ner sig och komma över chocken. Jag är fortfarande osäker på om hon kommer överleva allt detta, många av hönorna var ju just ihjälskrämda.
Nu letar vi med ljus och lykta efter en ruvande höna som man kan peta in några ägg under, eller en äggkläckningsmaskin.

Nu ringde Em precis och berättade att de förhoppningsvis fixat en äggkläckningsmaskin som kan hämtas ikväll! Jag håller tummarna!