Det blev ingen spinning igår, för när jag tagit mig ner till bilen i ovädret och vred om nyckeln hände det, ingenting! En gammal 240 hade hostat till lite ittiterat för att visa sitt missnöje, men den här, han gav inte ens ett litet knäpp ifrån sig, var bara helt stendöd.
Försökte få tag i J i över 30 min, men han pratade i telefon, som alltid när jag hamnat i en nödsituation och måste få tag i honom bums. När han väl svarade så hade han deltagit i en u n d e r s ö k n i n g, då blev jag ännu mer irrierad och sa att jag minsann skulle lägga på funktionen samtal väntar, och han var tvungen att koppla över till inkommande samtal så fort han hörde att det pep i luren!
Satt och frös som en gnu och väntade på att någon med startkablar skulle uppenbara sig. Den enda uppenbarelsen var ägaren till bilen bredvid, en kärring i 50-års åldern, men henne brydde jag mig inte ens om att fråga, för jag antog att hon inte ens visste vad en startkabel var..
Pratade med bror, far och momo, tills jag fick tag i J. Då dröjde det 20 min till innan han kunde komma, för han skulle köra hem med släpet och hämta startkablarna först.
Snacka om att mina fötter var som isglassar och när vi väl kom hem fick jag stoppa dom under varmvattenkranen en lång stund!
Men men, nu har jag fått lära mig, om än den hårda vägen, hur man använder startkablarna. Dessutom är jag numera utrustad med ett extra batteri och startkablar i bagaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar